Plötsligt...
... en dag hinner verkligheten ikapp.
No more "här och nu", utan tidigare erfarenheter och referenser ska vägas in.
En tanke ägnas åt framtiden, den som vi inte ens vet om vi får uppleva.
Och då försvinner det som "bara" är här och nu.
Bleknar och saknar betydelse.
Befriande, eller hur...
No more "här och nu", utan tidigare erfarenheter och referenser ska vägas in.
En tanke ägnas åt framtiden, den som vi inte ens vet om vi får uppleva.
Och då försvinner det som "bara" är här och nu.
Bleknar och saknar betydelse.
Befriande, eller hur...
4 Comments:
Verkligen lessen för din skull... verkligheten kan va svår att bortse från.. oavsett vad ens hjärta säger...
"Befriande, eller hur..."
Kanske beror lite på hur den ikapphinnande verkligheten ser ut...
Befriande...
Ja på så sätt att jag numera kan tänka och fungera som jag gjort förut. Då jag tog ut oro och problem i förskott, då jag vis av tidigare erfarenheter gärna jämförde med dem. Då när jag befann mig överallt utom just här och nu.
Befriande eller hur...
Ironiskt sagt. Och det är här mina känslor befinner sig egentligen. Jag vill vara här och nu, det som numera är då... *s*. Här och nu är ju den enda verkligheten vi har, ändå är det så lätt att styras av då och sen. Det suger!
Sitter här och sorterar papper från mitt liv.. kommer ihåg saker jag glömt... som att du alltid avslutade dina brev med "För mycket är aldrig tillräckligt..."
Älskar dej fortfarande...
en gång Ninastony....
Post a Comment
<< Home