En omvänd tanke och plötsligt blir det ju glasklart!
Har tänkt på det här med rymden. Och det har vi ju alla gjort. Försökt förstå detta stora och nästan blivit illamående när vi når fram till den där tanken. Men vad finns utanför universum? Inget. Å huuur går det tricket till?
Allt började med Big Bang och sen utvidgades universum.
Det som för mig kallas skapelseberättelsen i Bibeln.
Ni vet blixtar å dunder å ljuset.
Det skulle visuellt kunna liknas vid en ballong som blåses upp.
Big Bang i mitten.
Dvs punkten där radien av longituden, radien av latituden och de transversala planen möts.
Mitten, universums kärna. Sen utvidgas universum. Men i Vad? Det finns ju inget Utanför sägs det. "Di lärde" tvistar om huruvida universum ska avstanna i utvidgning, dras ihop igen tillbaka in mot mitten, som en sorts Anti Big Bang.
Det blir med denna teori då svårt att förklara VAR det utåtgående ljuset,
som i vakuum färdas i en konstant hastighet, 300 000 km/SEKUND,
och som inte avviker från sin bana om det inte reflekteras (krockar)
eller böjs pga andra kroppars energi,
ska ta vägen då universum slutar att expandera.
Jag menar, vad får ljuset att stanna om det inte finns något att krocka mot?
Skulle ljuset verkligen påverkas så starkt av Anti Big Bangs mörka materia och plötsligt ändra riktning å dras in mot det?
När det befinner sig så långt bort från mitten?
(Ja det är ungefär här jag mår illa...)
MEN
I morse fick jag en skön tanke.
Tänk om det i stället är så här.
Att vi vänder ut och in på ballongen (universum) och då placerar mitten ytterst, runt ballongen.
Ljuset färdas fortfarande utåt, dvs numera visuellt inåt, och gör så runt hela ballongen.
När det färdats tvärs igenom ballongen, från yta till yta, pol till pol,
då krockar ljuset och ändrar riktning.
Det är nu universum slutar att utvidgas och börjar dras ihop, dvs mot sin startposition på visuella ytan. Ljuset sugs in (ut) mot ytan och när det till slut är framme tar ljuset slut. Det blir svart, Anti Big Bang. Kanske sker sen en ny Big Bang?
Denna tanke skulle ju också förenkla bilden av att det inte finns något utanför universum. Mitten ligger ju på ytan och universum innanför. Helt enligt fysikens lagar, utan hokus pokus.
En frestande tanke, eller hur!
Tack
Tim för frigörande inspiration
och "Herr Unik" för utmaningen
Allt började med Big Bang och sen utvidgades universum.
Det som för mig kallas skapelseberättelsen i Bibeln.
Ni vet blixtar å dunder å ljuset.
Det skulle visuellt kunna liknas vid en ballong som blåses upp.
Big Bang i mitten.
Dvs punkten där radien av longituden, radien av latituden och de transversala planen möts.
Mitten, universums kärna. Sen utvidgas universum. Men i Vad? Det finns ju inget Utanför sägs det. "Di lärde" tvistar om huruvida universum ska avstanna i utvidgning, dras ihop igen tillbaka in mot mitten, som en sorts Anti Big Bang.
Det blir med denna teori då svårt att förklara VAR det utåtgående ljuset,
som i vakuum färdas i en konstant hastighet, 300 000 km/SEKUND,
och som inte avviker från sin bana om det inte reflekteras (krockar)
eller böjs pga andra kroppars energi,
ska ta vägen då universum slutar att expandera.
Jag menar, vad får ljuset att stanna om det inte finns något att krocka mot?
Skulle ljuset verkligen påverkas så starkt av Anti Big Bangs mörka materia och plötsligt ändra riktning å dras in mot det?
När det befinner sig så långt bort från mitten?
(Ja det är ungefär här jag mår illa...)
MEN
I morse fick jag en skön tanke.
Tänk om det i stället är så här.
Att vi vänder ut och in på ballongen (universum) och då placerar mitten ytterst, runt ballongen.
Ljuset färdas fortfarande utåt, dvs numera visuellt inåt, och gör så runt hela ballongen.
När det färdats tvärs igenom ballongen, från yta till yta, pol till pol,
då krockar ljuset och ändrar riktning.
Det är nu universum slutar att utvidgas och börjar dras ihop, dvs mot sin startposition på visuella ytan. Ljuset sugs in (ut) mot ytan och när det till slut är framme tar ljuset slut. Det blir svart, Anti Big Bang. Kanske sker sen en ny Big Bang?
Denna tanke skulle ju också förenkla bilden av att det inte finns något utanför universum. Mitten ligger ju på ytan och universum innanför. Helt enligt fysikens lagar, utan hokus pokus.
En frestande tanke, eller hur!
Tack
Tim för frigörande inspiration
och "Herr Unik" för utmaningen
posted by burningberta at 2:18 AM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home