Konflikt

Att vara den som utsätts

Tänk så lätt det är att bli en av dem man själv föraktat.
Så lätt det är att döma någon annan.
Fast man själv har trotsat någon annans dom över sina egna beslut.
Och föraktat dem som kungjorde domen.
Så lätt det är att glömma då rollerna är ombytta.
Och hur lätt man förringar sitt eget bagage.
Beror det på rädsla? Okunskap? Eller ligger det bara för nära det egna bagaget?
Är det egentligen oss själva vi dömer då vi hittar/hittar på fel hos andra?
Vad ger oss rätt att döma någon annan?

Konflikten

Överallt har vi de senaste dagarna sett, hört och läst om Bobby.
En tioårig pojke som misshandlats till döds av sin mamma och styvpappa.
En pojke som fick utstå grym tortyr under lång tid.
Av dem som borde stå honom närmst.
Ja, jag var snabb att döma Bobbys mamma. Inget straff kändes hårt nog.
Men det är i denna tanke jag måste stanna upp och öppna mitt hjärta.
För att inte bli en av dem jag själv föraktar, måste jag låta bli att döma Bobbys mamma.
Det som har hänt är fortfarande fruktansvärt och obegripligt för mig. Jag accepterar inte handlingen.
Men jag önskar Dig, Bobbys mamma, lycka och en chans till ett bättre liv.

För mycket fritid och för lite hobby?
Pussel är ett bra tidsfördriv som inte heller kräver nån större tankeverksamhet.