Time to say goodbye

Jag undrar vad Fuglesang har för planer med sitt liv när han kommer hem igen.
Hans mål har ju sen många år tillbaka varit att få komma ut i rymden. Vad är större än det? En jordenruntresa är inget för den killen längre, han har väl varvat planeten så det räcker.

Det är dags för oss att packa ihop och resa hemåt. Det här var mitt once in a life time äventyr. Ovärderligt och oförglömligt. Knappast 14 veckor med praliner och navelpetning, det har varit upp och ner här med, liksom vadagen hemma. Men det har varit lärorikt på många sätt. Man kan mer, orkar mer och klarar mer än vad man tror.

Mitt nya mål är inte stora jordenruntresan utan en resa mycket närmre migsjälv. Att åka hit till Hanoi var inget som bara bestämdes över en dag. Det var mycket grubbel och vändande på för och emot. Idag är jag glad över att jag gömde undan rädslor och dåligt samvete och gjorde det som kändes rätt och bra. Det ska jag fortsätta med.

Barnen har varit jätteduktiga och jag hoppas att de kommer att minnas vår tid i Hanoi som något positivt. Jag hoppas också att deras reslust och nyfikenhet har fått stimulans så att de kommer att fortsätta att resa och upptäcka saker. Eller som Eddie sa; Mamma den här upplevelsen måste vi ge till Marwin och Milton oxå. Vi måste åka hit med dem när de är 5 år och göra om alla utflykter. Jag vill visa dem allt som jag har fått se.