Utropsord som uttrycker instämmande, bekräftelse

vaknade pigg och utvilad
tänkte att nu måste klockan åtminstone vara sju
2.27
försökte snabbt somna om, men det var redan försent
full aktivitet i skallen, en skön låt, ett samtal med dig
fullständig lycka, eufori
tänkte på gårdagen, vad den gett i ny information
fortfarande inget som gör mig tveksam, inget som slätas över
inget som förträngs
bara saker som ger fler a´n till mitt ja
ja, jaa, jaaaa, jaaaaaaaaaaaaaa!!!

jag älskar dig

To whom it may concern

Dina ögon suger tag i mig.
Du kopplar ett järngrepp om alla mina sinnen
och drar in mig i dig.

Djupt in bakom lykta dörrar.

Likt ormens byte förgiftas jag av dig.
Min kropp förlamas,
jag kan inte kämpa emot.

Och jag vill ingen annanstans vara, än just där i dig.

Det låter kanske inte så bra...

Men jag ser bortom det där.
Förbi och in.
Ren och skär kärlek.
Vackert.

Livet är en LEK.

LEKtion
LEKtyr
KolLEKt
LEKamen
LEKman
bLEK
LEKtor
LEKare
IntelLEKt
LEKatt
LEKverk
KärLEK

Bonniers Svenska Ordbok:
"LEK: något som inte görs på allvar, men ofta efter bestämda regler".

)

slut på parentes

Ler, lerig, lerigast

Det är långt ifrån allt som går att förklara.
Somligt behöver ingen förklaring.
Det är ju ändå så tydligt i sin otydlighet.

Vietnam

Vietnam
Vjetnamm
Vi ett namn
Vet man
Asså jag ska åka dit.
Sägs det!

Utbytesstudent på Hanoi Medical University ...
12-15 veckor.
Jo jag blev antagen och utnämnd av KI att åka.
Det är grymt häftigt!
Men oj vad snopet...

En kollision med slumpen, ödet
En rad tillfälligheter
I en tid då jag levde 100% här och nu
Utan rädsla och oro
Då jag bara sa JA till allt som kändes bra

Du undrade om inte Vi kunde åka till Vietnam. Nångång.
Jag berättade om skolans utbytesprogram, om att det faktiskt Är möjligt att åka dit för en längre tid. Ansökningstiden gick ut några dagar senare och vi hjälptes åt att knåpa ihop en ansökan och ett "tiggarbrev" på engelska.
Vi skulle åka dit. Tillsammans.

Lika hastigt som Du kom in i mitt liv,
lika hastigt försvann Du.
Jag sitter här med antagningsbrevet i min hand,
resterna av det som var då.
Vår resa, Vår upplevelse, Vårt "once-in-a-lifetime".

Vi pratade häromdagen.
Jag berättade om nyheten.
Du vill fortfarande att Vi ska åka dit tillsammans.
Ja, det vill jag också. Vill inget hellre. Det ÄR Vår resa!
Samtidigt vet jag att jag måste åka dit, oavsett Ditt beslut.

Minns Du att vi pratade om hur man i efterhand, med facit i hand,
så lätt kan se varför vissa saker hände? Varför möten skedde just då? Varför man handlade på ett visst sätt?
Jag kan inte låta bli att undra om det var så att Du kom till mig för att leda mina steg mot Vietnam. För utan Dig hade jag verkligen inte sökt... Fortsättning följer.

En plats i mitt hjärta.